Det finns två sorters accenter: grav accent ` som används i t.ex uttrycket  à la carte och akut accent ´ som oftast används för att ange var man ska lägga betoningen, t.ex foajé.
Det borde inte vara komplicerat att använda accent rätt, men det har visat sig att det inte är så enkelt som man tror. Med akut accent visar man hur man ska uttala ordet och på så sätt särskilja ord som stavas på samma sätt, men har olika betydelser. Akut accent visar också var man ska lägga betoningen i ordet. Några exempel: ide-idé, arme-armé, foajé, kvalité. Det finns förresten två sätt att skriva det sistnämnda ordet: både kvalité och kvalitet används. Men aldrig kvalitét, vilket man tyvärr ibland ser. Vissa skribenter tar både hängslen och livrem för säkerhets skull, men en dylik kontamination får mig att rysa.
Ett ord som verkar problematiskt för många är museer. Man tror att det ska vara accent p g a hur ordet uttalas, men så är inte fallet. Ordet museum kommer från latin och böjs ett museum, flera museer (ej flera museum el. muséer). På samma sätt böjs kompendium, kompendier, akvarium, akvarier, medium, medier (el. media). Ordet centrum beter sig lite annorlunda. Det heter ett centrum, flera centra.
Det finns gott om ordlistor och lexikon både i bokhandeln och på nätet, så det är inte svårt för en skribent att kontrollera stavningen om man är osäker.

Och det finns absolut ingen ursäkt för den som på ett museum i kungliga huvudstaden satte upp skyltar där xx- museet stavades xx-muséet.

I dag ska jag inte beröra språkfrågor, utan vill ta upp en sak av annan karaktär.

Trots att Naturskyddsföreningen m fl miljöorganisationer i flera år har uppmanat oss att sluta äta tropiska jätteräkor/scampi/tigerräkor/gambas (många namn, samma innebörd) finns det fortfarande mängder av restauranger och butiker som säljer scampi. Och de gör det för att det finns folk som äter dessa miljöbovar.

De flesta jätteräkor som säljs i Sverige kommer från Sydostasien. Räkorna odlas i dammar och för att ge plats åt dammarna hugger man ner mangroveskog längs kusterna. Mangroven är mycket värdefull för vissa sorter av fisk och skaldjur, och den skyddar byar från tsunamier, stormar och erosion. Mangroven binder stora mängder kol i rötterna och när skogen huggs ned frigörs koldioxid, vilket påskyndar klimatförändringarna. Mängden fisk i haven minskar, vilket drabbar miljontals fattiga som är beroende av fisk som föda och fiske som inkomstkälla.

Odlingarna bevakas av beväpnade vakter som inte drar sig för att skjuta fiskare som försöker ta sig förbi. Dessutom tränger saltvatten in i jordbruksmarkerna och lokalbefolkningen förlorar i stort sett alla möjligheter att producera mat.

Stora mängder skadliga kemikalier används i räkproduktionen. Det påverkar naturligtvis människor och miljö på plats, men det är inte ovanligt att man vid kontroll av importerade jätteräkor hittat rester av antibiotika.

(Källa: Naturskyddsföreningen)

Så snälla, skippa scampin, för det är bland det sämsta du kan äta!

Jag har länge undrat varför man så gärna vill använda lånade (engelska) ord när det finns en befintlig svensk term som alla förstår. Språket förändras och förnyas, det vet jag, och jag har absolut ingenting emot det. När det kommer helt nya ord som vi inte har någon bra motsvarighet till, så är det ganska naturligt att det engelska ordet används och så småningom känns ordet helsvenskt. Ta t.ex ordet tejp. Ingen skulle idag stava det "tape". Några andra ord som är så vanliga att man nästan inte tänker på ordets utländska ursprung är sajt (site), webb (web), mejl (mail) osv. Men man får inte glömma att när de nya orden har försvenskats så böjs och skrivs de enligt svenska språkregler. Eftersom ordet "mail" uttalas som "mejl" ska det också skrivas så. (Vad är det för fel på ordet e-post förresten? Varför används inte det mer?)

Ett ord som glädjande nog numera är försvenskat är jos (ej juice). De lånade orden böjs alltså på svenska och det innebär att när man t.ex bildar ett substantiv av ett verb får verbet en svensk ändelse. Det heter således mobbning (ej mobbing), boxning (ej boxing) osv.

Men nu har jag kommit från det som jag egentligen skulle skriva om. Nämligen VARFÖR används ordmonstret "likea" i bl.a kolumner och facebook-sammanhang allt mer? Det finns ett enkelt, härligt, tryggt ord som alla förstår. Det ordet är "gilla". Jag gillar din sida, jag gillar ditt inlägg. Jag "lajkar" ditt inlägg. O fy, det där får mig att rysa.