Det finns två sorters accenter: grav accent ` som används i t.ex uttrycket  à la carte och akut accent ´ som oftast används för att ange var man ska lägga betoningen, t.ex foajé.
Det borde inte vara komplicerat att använda accent rätt, men det har visat sig att det inte är så enkelt som man tror. Med akut accent visar man hur man ska uttala ordet och på så sätt särskilja ord som stavas på samma sätt, men har olika betydelser. Akut accent visar också var man ska lägga betoningen i ordet. Några exempel: ide-idé, arme-armé, foajé, kvalité. Det finns förresten två sätt att skriva det sistnämnda ordet: både kvalité och kvalitet används. Men aldrig kvalitét, vilket man tyvärr ibland ser. Vissa skribenter tar både hängslen och livrem för säkerhets skull, men en dylik kontamination får mig att rysa.
Ett ord som verkar problematiskt för många är museer. Man tror att det ska vara accent p g a hur ordet uttalas, men så är inte fallet. Ordet museum kommer från latin och böjs ett museum, flera museer (ej flera museum el. muséer). På samma sätt böjs kompendium, kompendier, akvarium, akvarier, medium, medier (el. media). Ordet centrum beter sig lite annorlunda. Det heter ett centrum, flera centra.
Det finns gott om ordlistor och lexikon både i bokhandeln och på nätet, så det är inte svårt för en skribent att kontrollera stavningen om man är osäker.

Och det finns absolut ingen ursäkt för den som på ett museum i kungliga huvudstaden satte upp skyltar där xx- museet stavades xx-muséet.

I dag ska jag inte beröra språkfrågor, utan vill ta upp en sak av annan karaktär.

Trots att Naturskyddsföreningen m fl miljöorganisationer i flera år har uppmanat oss att sluta äta tropiska jätteräkor/scampi/tigerräkor/gambas (många namn, samma innebörd) finns det fortfarande mängder av restauranger och butiker som säljer scampi. Och de gör det för att det finns folk som äter dessa miljöbovar.

De flesta jätteräkor som säljs i Sverige kommer från Sydostasien. Räkorna odlas i dammar och för att ge plats åt dammarna hugger man ner mangroveskog längs kusterna. Mangroven är mycket värdefull för vissa sorter av fisk och skaldjur, och den skyddar byar från tsunamier, stormar och erosion. Mangroven binder stora mängder kol i rötterna och när skogen huggs ned frigörs koldioxid, vilket påskyndar klimatförändringarna. Mängden fisk i haven minskar, vilket drabbar miljontals fattiga som är beroende av fisk som föda och fiske som inkomstkälla.

Odlingarna bevakas av beväpnade vakter som inte drar sig för att skjuta fiskare som försöker ta sig förbi. Dessutom tränger saltvatten in i jordbruksmarkerna och lokalbefolkningen förlorar i stort sett alla möjligheter att producera mat.

Stora mängder skadliga kemikalier används i räkproduktionen. Det påverkar naturligtvis människor och miljö på plats, men det är inte ovanligt att man vid kontroll av importerade jätteräkor hittat rester av antibiotika.

(Källa: Naturskyddsföreningen)

Så snälla, skippa scampin, för det är bland det sämsta du kan äta!

Jag har länge undrat varför man så gärna vill använda lånade (engelska) ord när det finns en befintlig svensk term som alla förstår. Språket förändras och förnyas, det vet jag, och jag har absolut ingenting emot det. När det kommer helt nya ord som vi inte har någon bra motsvarighet till, så är det ganska naturligt att det engelska ordet används och så småningom känns ordet helsvenskt. Ta t.ex ordet tejp. Ingen skulle idag stava det "tape". Några andra ord som är så vanliga att man nästan inte tänker på ordets utländska ursprung är sajt (site), webb (web), mejl (mail) osv. Men man får inte glömma att när de nya orden har försvenskats så böjs och skrivs de enligt svenska språkregler. Eftersom ordet "mail" uttalas som "mejl" ska det också skrivas så. (Vad är det för fel på ordet e-post förresten? Varför används inte det mer?)

Ett ord som glädjande nog numera är försvenskat är jos (ej juice). De lånade orden böjs alltså på svenska och det innebär att när man t.ex bildar ett substantiv av ett verb får verbet en svensk ändelse. Det heter således mobbning (ej mobbing), boxning (ej boxing) osv.

Men nu har jag kommit från det som jag egentligen skulle skriva om. Nämligen VARFÖR används ordmonstret "likea" i bl.a kolumner och facebook-sammanhang allt mer? Det finns ett enkelt, härligt, tryggt ord som alla förstår. Det ordet är "gilla". Jag gillar din sida, jag gillar ditt inlägg. Jag "lajkar" ditt inlägg. O fy, det där får mig att rysa.

Varför är det så svårt att böja orden rätt? Eller är det svårt?
I alla tider har vi pratat om en minut, en sekund, flera minuter, flera sekunder. Helt plötsligt pratar man om minutrar och sekundrar. Men det heter inte en sekunder, en minuter utan en minut, en sekund. Pratas det över huvud taget om numerus, kasus och tempus i skolan i dag? Jag vet inte, för jag har inga barn i skolåldern. Men nog är det bekymmersamt när svenska skolelever gång på gång hamnar långt bakom andra länder när det gäller skrivkunskaper och läsförståelse. Ännu märkligare är att när elever inte uppnår vissa poäng eller uppfyller vissa krav i skolan så diskuteras det att sänka kraven, korta utbildningen etc. i stället för att försöka höja kunskapsnivån. 

Jag är inte emot att språket utvecklas, men jag är emot att det inte finns några som helst grammatikaliska regler. Hur ska vi förstå varandra, om man kommunicerar på ett språk där inga regler tillämpas. Redan idag är jag förvirrad när jag hör gårdagens händelser berättas i presens (som jag har kommenterat i ett tidigare inlägg), när sammansatta ord särskrivs (det kan verkligen leda till missförstånd) eller när man inte förstår skillnaden mellan var och vart. (Det kommenterar jag en annan gång).

Jag vet att många blir upprörda för att jag kritiserar skolan, men ärligt talat; Den svenska skolan är inte världsbäst, det är den krassa verkligheten.

"Olyckan inträffade på Vasagatan, alldeles utanför McDonalds. Men det finns förstås andra hamburgarrestauranger. Karin är diakon i svenska kyrkan, men glöm inte att det finns andra religioner och trosriktningar. Kalle fick jobb på IKEA, men det finns förstås andra möbelvaruhus. A B har åtalats för att ha stulit xx miljoner från Lasses rörfirma. Glöm inte, att det finns andra rörfirmor. Jag läste nyheten i Aftonbladet, men det finns självklart andra dags- och kvällstidningar. Familjen åt på Pepes pizza, men det finns gott om andra pizzerior och restauranger."

Låter detta löjligt? Ja, det tycker i alla fall jag. Men faktum är att när någon intervjuas i medierna så får man helst inte säga var man jobbar, var man har varit, var man köpt en viss vara osv. Det betraktas som reklam.  Om jag får frågan, var jag jobbar så ska jag helst säga t.ex: "Det stora varuhuset mitt i stan" (ej namn). Detta är löjligt. För det första så vet folk direkt, vilket varuhus det är. För det andra: Hur kan det vara reklam att jag talar om var jag arbetar. Inget subjektivt, bara fakta. Men de flesta reportrar får nästan hicka så fort någon nämner ett företag vid namn i en intervjusituation? Varför?

 
Jag lyssnar mycket på radio: nyheter, sport, referat av olika slag, intervjuer m.m Jag blir förvirrad när jag hör saker som redan har hänt  berättas i nutid/presens.
Ett exempel: "Vi spelar ganska defensiv fotboll de första 10 minuterna men sen kommer XX och får in ett skott. Tyvärr blåser domaren offside. Vi är dock mer offensiva resten av matchen och så vinner vi till sist med 3-2." Ursäkta mig, ser du detta i kristallkulan eller vad är det för någonting? 
Va, var matchen i går? I så fall heter det att vi SPELADE, domaren BLÅSTE, vi VANN. 

Att använda presens när man berättar någonting är en stilistisk finess som författare och skickliga berättare ibland använder sig av för att göra berättelsen mer effektfull. Men att använda det varje gång man berättar någonting är förvirrande och faktiskt ganska tröttsamt. Tyvärr är trenden ganska utbredd, nästan alla som ska berätta någonting gör det i nutid. Inklusive utbildade journalister.

Vi har olika tempus i vårt vackra språk, låt oss använda dem så att de inte försvinner ur språkbruket.

Debatten om "hens" vara eller inte vara tror jag bygger på ett enda stort missförstånd. Pronomen hen är ju bara just det det är: ett pronomen. Ett pronomen som inte är diskriminerande, inte avkönande, inte kränkande. Det är ett pronomen som kan användas som korrelat, alltså i stället för ordupprepningar, och det kan underlätta språkbruket i många sammanhang. 

Här är några exempel:  "Var du hos doktorn? Skrev han/hon ut någon medicin till dig?" "Du måste prata med din chef, så får han/hon bestämma hur ni ska gå vidare." "En busschaufför ska köra buss. Han/hon ska inte prata i telefon medan han/hon kör."

Förstår ni? I stället för att alltid behöva upprepa detta "han eller hon" så kan man ha ett pronomen som ersätter det. Ingen information går förlorad. Ingen blir kränkt. Det är könsneutralt, men du kan alltid ändå använda ord som man, kvinna, flicka, pojke, det är ingenting som försvinner. Det tillkommer bara en uttrycksmöjlighet, ett ord till.

Ett pronomen. Hen. Som i Finland (där heter det hän). Allvarligt: vad är problemet?