Jag har länge undrat varför man så gärna vill använda lånade (engelska) ord när det finns en befintlig svensk term som alla förstår. Språket förändras och förnyas, det vet jag, och jag har absolut ingenting emot det. När det kommer helt nya ord som vi inte har någon bra motsvarighet till, så är det ganska naturligt att det engelska ordet används och så småningom känns ordet helsvenskt. Ta t.ex ordet tejp. Ingen skulle idag stava det "tape". Några andra ord som är så vanliga att man nästan inte tänker på ordets utländska ursprung är sajt (site), webb (web), mejl (mail) osv. Men man får inte glömma att när de nya orden har försvenskats så böjs och skrivs de enligt svenska språkregler. Eftersom ordet "mail" uttalas som "mejl" ska det också skrivas så. (Vad är det för fel på ordet e-post förresten? Varför används inte det mer?)

Ett ord som glädjande nog numera är försvenskat är jos (ej juice). De lånade orden böjs alltså på svenska och det innebär att när man t.ex bildar ett substantiv av ett verb får verbet en svensk ändelse. Det heter således mobbning (ej mobbing), boxning (ej boxing) osv.

Men nu har jag kommit från det som jag egentligen skulle skriva om. Nämligen VARFÖR används ordmonstret "likea" i bl.a kolumner och facebook-sammanhang allt mer? Det finns ett enkelt, härligt, tryggt ord som alla förstår. Det ordet är "gilla". Jag gillar din sida, jag gillar ditt inlägg. Jag "lajkar" ditt inlägg. O fy, det där får mig att rysa.